Dags att Sverige erkänner Västsahara

Dags att Sverige erkänner Västsahara

Fjorton mil från Kanarie-öarnas badstränder kämpar ett folk för rätten att bestämma över sitt eget liv och sin framtid. Men hur många känner till västsahariernas kamp?
Västsahara och dess befolkning är offer för sina rikedomar: olja, fosfat, järn, koppar, naturgas och uran. En ironi som blivit närmast en naturlag i Afrika: deras rikedom har berövat dem deras land.
I måndags var det 30 år sedan marockanska trupper inledde en militär offensiv mot Västsahara. Sedan dess kämpar världens 750 000 västsaharier för att erhålla sina grundläggande mänskliga rättigheter inbegripet rätten att bilda ett eget land. Hur många måste man vara för att vara värd ett eget land?
Redan i slutet av 1800-talet, vid Berlin-konferensen 1884, tilldelades Spanien Västsahara. 1934 intog spanjorerna med stöd av Frankrike staden Smara och eliminerade dess historiska bibliotek som hade omkring 5 000 världsunika skrifter. Men full kontroll fick inte spanjorerna förrän 1957, efter att ha stött på hårt motstånd från de
frihetstörstande västsaharierna.
När Spanien efter nästan 90 års kolonial närvaro lämnade Västsahara 1975 trodde befolkningen att de skulle få leva i frihet, men Marocko ockuperade deras land.
Västsaharierna frigav nyligen marockanska fångar. Men den marockanska regeringen avfärdar kategoriskt alla förslag till kompromisser. Under tiden rapporteras hungerstrejker, arresteringar, mord och våldtäkter. FN lovade 1991 att västsaharierna skulle tillåtas en folkomröstning om sin framtid. Marocko lyckades att stoppa folkomröstningen eftersom landet "är rädd för folkomröstningens resultat". Motiveringen låter konstig, till exempel påstår man kallt att alla marockaner är västsaharier.
Det är dags att Sverige tar ställning och påverkar FN för att påskynda en folkomröstning om Västsahara. Det är dags att låta 165 000 västsahariska flyktingar i Algeriet få återvända hem.
KURDO BAKSI
författare och journalist Stockholm